På visit
I dag har Xera varit på sin första visit, hos mina föräldrar på Dalvik. De bor i lägenhet, så det blev ganska mycket spring i början, men sedan somnade Xera gott, och var lugn hela tiden. Bilresan både dit och hem gick jättebra, med lite tur blir hon lika biltokig som Aiko och Atena, som nog gärna skulle bo i sin bil om de fick :-)
Lilla damen charmar alla hon möter på promenad och verkar vara glad och öppen mot alla. Men samtidigt lyhörd när matte ropar på henne. Och stolt, när husse släppte ut henne i kväll fick hon tag i mattes sko och bar iväg på den med svansen rakt upp. Lyckas hon dessutom sno åt sig klotången är lyckan gjord...
Ny hemsida
www.annochxera.cybersite.nu
Julefrid med pip
Idag såg vi till att vara ute så mycket som möjligt i trädgården, jag, Xera, gammelmatte (mormor) samt lillmatte E. Xera älskar verkligen sin lillmatte, och det är ömsesidigt., de går på upptäcksfärder tillsammans. Även när Xera försökte ta hennes vantar :-) så tar hon det med fattning. Dröjer nog inte länge dock innan Xera puttar omkull henne när de leker,men än så länge är de ganska jämnstarka.
På träningsfronten har jag försett Xera med diverse metallföremål, och hon bär mer än gärna omkring på dem, lätta som tunga. Ögonkontakt gillar hon att ha, vilket jag uppskattar och uppmuntrar, jag har ju två till hundar hemma som har varit väldigt olika på den fronten. Aiko gick länge och tittade rakt fram, eller bara sneglade upp, men tittade upp mer och mer ju äldre han blivit. Atena har alltid gått och tittat upp i ansiktet. Och det tilltalar mig mer, så det är kul att se att Xera verkar vara den som gärna tittar.
Nästa vecka hoppas vi komma iväg på vår första kennelträff, vi håller tummarna för någorlunda ok väder (=ej för kallt).
"shoppingpremiär"...
Men när Atena då kom farande för att leka med Xera tyckte hon nog att det blev lite för närgånget,
så då var mattes ben en säker plats.
Att leka med matte och en trasa kändes säkrare...
Och så kan man ju roa sig på alldeles egen hand.
Efter en sådan dag är man helt slut och sover gott...
Go natt från Xera...
Vad mycket man kan hitta på...
racing är nog mer korrekt beskrivning. Tror att hon har hitat lite goa rötter att gnaga på, det verkar klia väldigt i tänderna.
Annars är en gammal tygtrasa väldigt populär just nu, den har Xera grävt fram från under snön. Och leker och leker och leker med. Så stolt, och har fattat att "...om jag kommer tillbaka med den till matte så kan vi ju
leka båda två tillsammans med den..."
Äta snö är också roligt, valpar verkar ha en konstig idé om vad som är en vettig sysselsättning mitt i vintern.
Men magen verkar tåla det...
Kallt om tassarna...
Mycket duktig på att koppla av är hon också och går inte upp i varv fastän barnen gör sitt bästa för att dra igång henne.
Just nu längtar jag bara efter liiiiite varmare väder, så vi kan vara ute mer än de korta rastningar som vi gör för närvarande. Aldrig blir människan nöjd.......
En tuffing i vargavintern
Lekande barn på andra sidan vägen, ska bara springa dit och titta...Tur att man har rejält inhägnad trädgård. Kan det bli en liten Alfons Åberg av denna lilla dam!? Jobbar på att få henne att komma i stället, och hon lyssnar faktiskt mer och mer, och kan t o m bryta när hon är på väg bort. Belönas givetvis rikligt med gos och lek. Avståndsleken på kommande MH:t ska bli kul att se - om hon behåller detta beteende vill säga :-)
Annars blir utevistelserna faktiskt ytterst begränsade nu i kylan, vill inte att hon ska råka ut för någon urininfektion, hon sitter nämligen gärna i snön och bara kollar in läget. Är fortfarande ganska försiktig gentemot Aiko och Atena, håller sig mest runt matte när de är ute i trädgården alla tre. Aiko bryr sig inte om henne men Atena muttrar en del och skulle nog trycka till Xera om hon fick chansen. Inte läge att lämna dem utan övervakning än på ett tag. Men Atena var likadan mot Figo, och sedan blev de världens lekkompisar, så det är bara att ge det lite tid.
Har börjat säga till Xera när hon biter i händerna, och kors i taket så lyssnar hon faktiskt :-) Krävs inga större åtgärder, det räcker att säga AJ och, om hon inte lyssnar, ta tag i läppen på henne och hålla fast. Det är bra mycket trevligare att gosa med henne utan att bli uppäten. Men Atena var likadan när hon var valp och gick länge under smeknamnet Pirayan. Vi får väl se vad Xera får för smeknamn, just nu kallas hon mest Gumman...
Dottern E är i allafall helt betagen i Xera och skulle nog bo inne i valphagen om hon fick, har en stark misstanke om att de två kommer att bli väldigt nära lekkompisar. Det märks på Xera också, hon riktar hellre sin uppmärksamhet mot E än mot äldsta sonen O, som är mer försiktig vad det gäller hundarna.
Nätterna är numera lugna, och inte propsar Xera på tidiga mornar heller. Har svårt att hitta något med henne som jag inte gillar, hon är väldigt smidig och oerhört trygg i sig själv. Samtidigt som hon är lyhörd. Det enda som jag är uppmärksam på och tänker försöka motverka redan nu när hon är liten är att hon inte blir FÖR självständig, ser en viss risk med det. Så det gäller att erbjuda intressant lek och att fokus hamnar på mig och inte på omgivningen...
Smeknamn vasstand :-)
Sonen O beundrar helst på avstånd och konstaterar stolt att "...jag är snabb som Blixten (McQueen - Disney) - han har visst minne från valptänder från Figo...Xera är lika glad i båda två. Barnen sprang runt med en läragåvagn, som de fyllde med snö, när inte Xera var uppe i den vill säga. En stor portion nyfikenhet, och helt orädd, det märks att hon är van vid alla konstigheter som barn kan hitta på. Sänder en tacksam tanke till uppfödaren, Trail of Siberia's, som har härdat valparna väl!
Utevistelserna blir inte speciellt långa, eftersom vi lyckades tajma in valphämtning med kall vinter...men snart är det nog normal Jönköpingsvinter igen :-) Att utestunderna helst ska användas för att kissa och bajsa är något som Xera och jag inte riktigt är överens om...jag anser att man prioriterar de naturliga behoven så att säga. Xera anser att man i första hand leker, går på upptäcksfärd eller fajtas med mattes skor. Om det blir tid över kan man kanske tänka sig att göra något mer. Vi ränner ganska friskt in och ut just nu med andra ord.
Vardagen infinner sig
Jag har tagit en gammal strumpa och slagit en knut på den, smidigt att ha i fickan när man är ute, och lagom för Xera att bära omkring på när vi leker. Av alla hundar jag har haft är Xera den som har ett starkt föremålsintresse naturligt. Slänger jag iväg strumpan så tar hon den direkt och kommer tillbaka med den för mer lek, drar och backar, och när jag då släpper och i min tur backar undan så följer hon direkt med strumpan i munnen. Ska ta det varsamt, men det är kul att se att det finns naturligt i henne. Allt blir så mycket lättare med en hund som gillar föremål. Är därför även restriktiv med godis just nu, belönar hellre hennes spontana kontakt med klappar, kel och lek.
Första natten
Första kvällen
Äntligen hemma!
Lite pip på vägen hem i bilen, annars inga ledsamheter. Har redan hunnit ätit och kissat ute två gånger, varit framme och hälsat på Aiko och Atena genom hundgårdsgallret. Atena missade givetvis inte chansen att tala om vad hon tyckte om detta, Aiko som alltid mer sansad...
Nu sover hon i sin egen valphage, där hon kommer att få husera ett tag med övervakade permissioner ute i huset...skämt å sido, både för barnens och hennes skull är det nog lugnast med endast kortare visiter i hela huset tills alla har lugnat ner sig. OCh valphagen är ju stor, 2,5 m2, så där har hon ju plats.
Jag vet att vi är partiska, men hon är gudomligt söt...vi är så stolta och glada för vår lilla Xera!
Hur allt började...
Första hunden var X'tas Bilbo, en schäferhane född 91, död 99. Efter honom blev det kelpie x 3, för att nu åter vara tillbaka till schäfer, genom Xera (cirkeln är sluten kan man säga). Men vi kommer alltid (så länge Whyalla's kennel föder upp vill säga) att ha kelpie också, tur att M gillar hundar och vill ha en "egen" att träna med...
I väntans tider...
Till den familj som Xera kommer hör två gammelhundar, Tjh LPIII korad SLCH SUCH Whyalla's Aiko (svart kelpie hane född -98) och korad Bräckavikens Atena (röd kelpietik född -00), samt mannen M och tre barn (O 4 år,E 2,5 år samt M 7 mån). Till familjen hör även i hjärtat Tjh Whyalla's Tan Figo (black&tan kelpiehane född 07-död 09) som nu springer runt på de himmelska ängarna.